Vi tar tillbaka bilreklam till SaabBloggen!
SaabBloggen har varit annonsfri i flera år. Inga popup-fönster, inga påträngande Google-annonser som stör dig. Endast annonser om Saab och (teoretiskt sett) även Citroën. De är diskreta, inte störande, och det borde förbli så i framtiden. Trots det! Något kommer att förändras! Vi tar tillbaka bilreklam till SaabBloggen.
Faktum är att denna förändring inte innebär att Google och andra leverantörer kommer att flytta in igen. Läsupplevelsen är inte i fara, och finansiering via annonser är inget problem. Vi har en helt annan idé. När vi skriver om bilannonsering är teamet främst angelägen om tidigare tider.
Vi pratar om den tiden då det fortfarande fanns kommersiella konstnärer som arbetade vid ritbordet med linjal, penna och bläck. Konstnärer som skickligt sätter linjer, som kunde säga mycket med lite. Forna dagar är spännande eftersom de var annorlunda, och reklampåståenden kan vara ganska speciella ur dagens perspektiv. Men det kan också vara så att reklam från förr håller en spegel för oss och vi drar helt oväntade slutsatser.
En kort utflykt i tysk mediehistoria
Den kommersiella konstnären, geniet vid ritbordet, kom med framgång på tysk tv för decennier sedan. Peter Weck, den store österrikiska skådespelaren, spelade grafikern Werner Schuhmann i ZDF-betygsuccén. Serien "Ich arv en familj” utspelar sig i Västberlin, tar Weck en familj med ungdomar in i sin borgerligt-kreativa atmosfär, som var ett riktigt ämne 1983 i början av serien.
Kanske också för att, enligt dåtidens självbild, frilansande grafiska formgivare som körde Porscher och familjeliv uteslöt varandra.
Medan lapptäcksfamiljen (begreppet var ännu inte uppfunnit vid den tiden) upplevde alla möjliga upp- och nedgångar, var Schuhmann upptagen i källaren med upp- och nedgångarna i reklamgrafiklivet. Bara hur den designades då talar för serien idag. För det finns ingen dator, ingen 3D-grafik, inga verktyg.
Bara en man och hans ritpenna.
Det är fascinerande, resten av handlingen är mer tveksam än underhållande, även om serien var en hit fram till 1986 och blev en kult.
Bilreklam från svunna dagar
Idén att återuppliva annonsdesignerns svunna dagar kom till bloggkontoret med lådor med historiska biltidningar. När vi först bläddrade igenom gillade vi bildskärmarna, av vilka några är svartvita och inte i färg. Det fanns grafik att upptäcka som inte skapades på datorn utan på ritbordet. Spara linjer och förmedla enkla men korrekta reklambudskap, den gamla reklamen är bara bra.
Sedan dess har vi digitaliserat en gammal tidning som kanske är 50 eller 60 år gammal, det finns även yngre och en del av sidorna har redan gulnat. Vi pratar såklart om två bilmärken. Saab och Citroen.
Saab - liten och obetydlig
På Saab är vi nedsänkta i en värld som delvis föregår öppningen av den första Saab Tyskland-filialen på Berner Strasse i Frankfurt am Main. Saab var liten och obetydlig. Det svenska märket kämpade sig upp genom tvåtaktsmodellerna, som var småbilar, in i mellansegmentet med Saab 99. Den högre positioneringen krävde mod och, ja, lite fräckhet. För att Saab hade problem. Bilarna var bra – men alldeles för dyra.
Detta måste framgångsrikt kompenseras.
Citroën - avantgarde med humor
Situationen på Citroën var annorlunda. Varumärket var avantgardistiskt – å ena sidan. Å andra sidan, bortom DS och ID såldes småbilar och medelklasser mot den starka tyska konkurrensen. Till skillnad från Saab har dubbelvinkelmärket alltid bemästrat konsten att producera billigt och dessutom erbjuda prisvärt. Ändå behövdes även här humor och konsten att få den tävlande att se tråkig ut.
Humor, detta ord som nästan har gått förlorat i vår seriösa, ibland alldeles för tajta värld, spelade tydligen en viktig roll för 40, 50 eller 60 år sedan. Det handlade inte bara om att titta på marknadens konkurrent ur en humoristisk vinkel, utan också att se på ditt eget varumärke med kvickhet.
Det verkar som att branschen har tappat den blinkning den brukade ha när man strävade efter effektivitet. Det är olyckligt, men vi tar tillbaka det, i ingen speciell ordning regelbundet på SaabBloggen.
Självklart visar vi även reklam i färg, inte bara de gamla svartvita annonserna. Vad som än kommer framför skannern och har Saab eller Citroën (eller något anmärkningsvärt bil) som innehåll är av intresse.
Jättebra tanke...
Och ja, historiska annonser inbjuder oss verkligen till självreflektion. Fungerar för mig just här och nu ;-) när jag ser Opel-annonsen så här...
130 km/h och 22 sekunder från 0 till 100 som ett reklamlöfte 1965?
Det ändrar omedelbart mitt perspektiv. Inte bara på nuvarande bilar, utan även på klassiska bilar. Enligt Wikipedia är min (1970) 8,7 till 100 och max 193 km/h snabbt. När jag hade den "nya" och berättade för min bästa vän (som också äger en veteranbil) körsträckan tittade han helt hjälplöst på mig och frågade om det var viktigt?
Jag förstod honom idag. Skulle vilja tipsa honom om Saabbloggen, hans senaste initiativ och min senaste kunskap kring lägerelden. Han skulle gilla det. Gick tyvärr bort för några år sedan. Men hans veteranbil (1 år äldre) kör fortfarande idag. Långsamt och stadigt vinner loppet. Och vad är egentligen långsamt? Jämfört med Kadetten är hans göteborgare av samma årgång med 68 hk en raket...
Men som han frågade, "spelar det någon roll?"
Jag ser fram emot återgången till det väsentliga, som kommer att ske här form- och innehållsmässigt i gamla och charmiga annonser, som visas redan idag. Ta dig bara från A till B bra och så säkert som möjligt. Inget mer. Det var vad det handlade om...
Idag är det liktydigt med en konfrontation med våra påståenden.
Displayen för säkerhetsglaset passar också perfekt in. Väldigt charmigt, allt det där. Har litat på Tom & Team i många år så att säga allt gott. Ändå är jag totalt förvånad. Var kommer allt detta 24/7 ifrån?
Det är bara fenomenalt, eller hur?
Bra kommenterat! Jag kunde inte tro det när jag läste Opel-annonsen. Var det en gång verkligheten på våra gator? Verkligen nu? Kadetten är så konstig, han är riktigt cool igen.
Kanske inte bara Saab och Citroën, kära bloggteam. Vågar gärna fler utländska märken, men snälla bara i förhållande till reklam 😉
Ja, vänligen inkludera andra märken och/eller charmig reklam från leverantörer och tillverkare av tillbehör och utrustning. Precis som idag...
Detta hjälper till att förstå tidsandan och historiska Saab.
Ja, det har Volvaab rätt i – men om man försöker gå tillbaka i tiden lite så måste Kadetts statistik ha varit ganska bra. Den normala föraren eller bilköparen och den normala bilen som man hade råd med spelade i en helt annan, mycket lägre liga än vad alla tar för givet idag – och handen på hjärtat, vi Saab-vänner älskar förstås ändå hastigheten. Men värdena på 1970 års Volvo från Volvaab var förvisso det absoluta undantaget och motsvarade troligen till exempel S-klassens värden, som väldigt, väldigt få människor hade råd med och ville ha råd med. Som jämförelse: Min första (mycket pålitliga och mycket älskade) bil var en Polo från 1982 (som jag ärvde av min mamma några år senare när hon vann en Ford Sierra på Edeka och sedan körde den också, jättebra). På den tiden, ungefär 20 år efter Kadetten, körde han i en toppfart på 140 km/h och det räckte (allt vibrerade i den hastigheten och lillen drack också mycket, så jag maxade det sällan) . 1992 bytte jag ut Polon mot en Golf Turbo diesel (med den fantastiska pump-munstyckstekniken), som jag (och studiekamrater med samma bil) fann helt galet snabbt med 75 hk och en toppfart på 160 km/h. Det var (bara) trettio år sedan. Det var inte förrän 2003 som jag gav mig in i andra klasser och hastigheter med min första Saab. Jag gissar att kanske fram till 2000, när SUV-villet drabbade oss, var de flesta "normala" bilar och deras ägare mer än nöjda med långt under 100 hk. Familjens andrabilar var mestadels småbilar eller högst kompaktklass och inte som idag fotgängarfientliga jättestridsvagnar, med vilka mamma kör sina avkommor till skolan, till fritidsstress mm varje dag trots kollektivtrafiken. Min man berättade precis för mig att hans första bil var en gammal skalbagge, tillverkad ungefär samma år som Kadett i annonsen, men med 6-volts ljusliknande belysning, 34 hk och en topphastighet på 105 km/h. För icke-storinkomsttagare eller bilentusiaster var det helt normalt - vi har bara glömt bort allt nu.
Ja, man brukar verkligen glömma...
Även Mercedes erbjöd den ganska stora och tunga 1979:an från 1985 hk eller 123 hk som 54 D med åtminstone bra 60 ton fram till 200 eller 1,4.
Din pumpinjektor, å andra sidan, var en varg i viken. Och en Saab 96 med bara 950 kg och 68 högvarviga bensinhk från en V4:a kanske ser lite gammaldags ut bredvid en sådan Benz, men ändå och samtidigt fortfarande som en nedbantad sportbil.
Faktum är att det inte fanns en enda bil från Sverige parallellt med 123:an som skulle ha underskridit den tyska premiumdieselns prestanda. Du kan inte drömma om det. Men det är faktiskt så. Jag tycker att det är fascinerande att återupptäcka Saabs historia i samband med andra klassiska bilar, att reda ut det på ett nytt sätt...
Ja, Saabs har alltid varit något speciellt och jämfört med samtida tyska produkter (förutom de enda i världen, förutom Saab, turbovänner från Zuffenhausen), verkliga prestanda- och fartmirakel. Frågan är bara: Är detta så överraskande för oss idag – eller när man kunde köpa de mycket snabbare och mer innovativa bilarna från Sverige, visste knappt någon i Tyskland det? Jag satsar på det senare. Även bil- och hastighetsaffinerade köpargrupper hade helt enkelt inte Saab på sina skärmar. Jag hade aldrig kommit till Saab heller om jag inte hade råkat få köra en med kompisar. Vilket leder oss till frågan: varför var det så? Jag gissar på dålig marknadsföring här. Om det hade funnits ett initiativ som det från Bob Sinclair i USA, hade det kanske gått annorlunda – vilket för oss tillbaka till "skulle vara, skulle ha". 🙁
Jag har också en historia att berätta om W123: i mitten av 80-talet lät min bror mig nådigt köra hans ack så fantastiska nya 220 D (jag menar, med 60 hk) på en rundtur i Schweiz. På den förment platta motorvägen, som gick parallellt med bergssidan över Montreux, styrde jag in i vänsterfilen i cirka 100 km/h, precis lika fort som jag var van vid från min 50 hk Polo (bensinmotor).lastbil för att köra om. Jag tryckte på gaspedalen - och vad hände? Ingenting alls! Jag var tvungen att blygsamt komma tillbaka till position bakom lastbilen. Jag har inte glömt till denna dag.
Det är så rätt. 220 D hade 60 hk. När 200 D "trimmades" från 54 till 60 hk raderades 220 D utan ersättning ...
Det skulle också vara intressant att veta exakt vad som var anledningen till att Saab (och även Volvo) nästan inte spelade någon roll i Tyskland före 1970-talet. Båda märkena har varit exportinriktade i många år (till Nordamerika av alla ställen kontra feta och billiga lådor). Svenskarna var också mycket aktiva där inom marknadsföring och hade gott om erfarenhet när det kom till självporträtt...
Annonserna för den amerikanska marknaden var otroligt pro till aggressiva. Där kan du se (s/v-film, finns på YouTube), till exempel en Volvo Amazon som tävlar i en otroligt vild jakt över dammiga banor (Texas?), medan talesmannen pratar om (kör)prestandan och ekonomiska (och ur dagens synvinkel också ekologiska ) berömmer förtjänsterna med denna bil. Miles per gallon, till exempel (naturligtvis!) - och sedan avsluta reklamfilmen med orden, "Men det du kommer att älska mest med din Volvo är, du kan köra den som du hatar den." Vilket uttalande...
Marknadsföringskunskaper, prestanda, kvalitet eller produktionskostnader förefaller mig inte rimliga som anledningen till att svenskarna under lång tid inte lyckades få fotfäste på den tyska marknaden. Det måste finnas andra historiska skäl till detta. Jag satsar på olika, bilaterala tullavtal efter andra världskriget mellan respektive importör och exportör. Det var därför F, GB och USA (segermakterna) kunde exportera billigt till det unga FRG, Sverige också billigt till USA (vilket i sin tur också till Sverige), men Saab och Volvo bara inte till Tyskland, eftersom en ekonomisk mirakel var tänkt att ske där, den inhemska industrin stiga. Det hela är jävligt komplicerat. Jag vet bara (men säkert) att svenskarna var väldigt, väldigt dyra på den tyska marknaden länge, absolut inte till salu och plötsligt förvånansvärt billiga.
Det kan bara bero på den politiska ramen och en förändring i densamma, annars är det ingen mening alls. Hur som helst, flytt av produktion till Asien var inte ens en fråga i denna spännande fas av svenskt eller europeiskt fordonsbyggande ...
Bra idé och intressant hur bilreklam gjordes för nästan 100 år sedan ... t.ex. på Tatra:
https://blog.consumerguide.com/wp-content/uploads/sites/2/2021/09/Screen-Shot-2021-09-13-at-12.03.31-PM-768×502.png
Jag trodde: https://blog.consumerguide.com/favorite-car-ads-1934-tatra-77/
Ännu en bra idé! Jag har en omfattande Citroen-prospektsamling från åren 1968-1980. Juvelen i kollektionen är Sarah Moons sällsynta SM-prospekt. En kräm av bilreklam!
Jag ser fram emot fler inlägg från tidsdokument bilbroschyrer.
Kreativt, kreativt. Har du en superbra byrå som levererar så många nya idéer? Eller är det Tom?
Tack så mycket! Det är laget, utan det skulle inget av detta vara möjligt.
Mycket bra initiativ, Tom.
Jag är upprymd och nyfiken
Lite mer bilkultur, det låter bra! Jag är nyfiken på att se vilken gammal reklam du gräver fram!