Visionärt rymdskepp som sätter standarder - Citroën DS20 Break
Man kan tro att jag var omgiven av Citroën DS när jag var barn. Där fanns grannens DS, den med de röda stolarna. Det var så det hela började. Och Citroën visste hur man fyller på. För att förstärka dubbelvinkeleffekten blev det ett DS20-brott. Ett visionärt rymdskepp med gott om plats för barn. Och en futuristisk teknik. De firade DS på natten. I södra bayerska alpernas djupaste mörker.
Det måste ha varit runt mitten av 1970-talet, på den tiden fanns det långt ifrån en gatlykta på varje mjölkburk i södra Bayern. Precis som det inte finns internet på de få burkar som finns kvar idag, utan den största gatubelysningen på de minsta platserna. Som snart inte längre kunde existera, hur saker utvecklas.
Hur som helst, natten var mörk, som nätter brukade vara, och en DS20 Break lastad med barn tog sig tillbaka till semesterhotellet. Citroënen tillhörde en semesterbekant och var på grund av sin rymdskeppsstorlek förstahandsvalet av transport för ett paket barn.
Även de infällbara sätena i bagageutrymmet gjorde intryck. Hade du sett något liknande förut? Det gjorde du inte. Våra fäders Ford, Mercedes och Opel kunde inte hänga med. Så glider DS genom den djupa mörka bayerska natten, gatorna är smala, smala, slingrande och inte upplysta.
Sensation, DS lyser upp kurvorna! Föraren vrider på ratten, ljusstrålen följer, ett halvdussin barn är platta. Tystnad i bilen – och det "adaptiva" kurvljuset följs vördnadsfullt inför så mycket teknik. DS flyter, den lyser i hörn, men den kan ännu mer. Plankorsningen framför nästa by är tuff. Det är ett vapen som man flyger över i en sportig BMW. Det gör de unga lokalbefolkningen, eller hur våra fäder försiktigt korsade i familjens vagn.
DS flyger – men inte som en BMW. Hon går över, med elegans och nonchalans, och ljuskäglan från strålkastarna tränger sig inte upp mot himlen. Ljusstrålarna är stoiskt jämna. Det är inte klart varför det är så. Då förstod vi barn grejen med styrstrålkastarna. Att en DS naturligt svävar eftersom den också kan göra det. Men strålkastarnivelleringen, som styrs av de hydropneumatiska ventilerna, var bortom all terminologi på den tiden.
Förmodligen för chauffören som hade ett finansyrke, precis som för oss barn.
Att köra genom natten stärkte min Citroën-affinitet ytterligare och lämnade spår till denna dag. När Saab, bara 51 år efter Citroën, introducerade de adaptiva strålkastarna i 9-3:an tog minnet tillbaka nattkörningen från barndomens reservområde.
Jag är inte längre säker på om det var en DS20 Break eller en mycket ovanligare DS23. Det spelar ingen roll heller. Det handlar om DS Break, själva det galliska rymdskeppet.
En DS20 Break har nu dykt upp i Sverige som gräver fram de minnena igen. En DS med dokumenterad Kiruna och filmhistoria.
Den har en så otroligt fin patina, den är byggd 1973 och är en av de där bilarna som man måste säga aldrig ska bli helt återställd. Håll den tekniskt vältränad, försvara den mot den otäcka rosten, men annars snälla, radera inte spåren av nästan 50 års vardag. För att du skulle beröva DS på dess själ och historia.
Det ska sägas att DS:n redan är ommålad en gång, inte har kört genom Sverige vintertid de senaste åren och i övrigt blivit väl behandlad. Ägaren säljer med ånger och insikten om att ingenting varar för evigt. Och att en Porsche 911 SC från 1981 åtminstone är acceptabel som en bra anledning att sälja.
den Auktion DS i Sverige startar den 11 augusti. Det finns inte många av dessa visionära rymdskepp kvar, tiden har skickat många av dem till livet efter detta. Inte bara för att arbeta bort barndoms- eller ungdomsminnen, den här DS20 Break kan vara ett bra komplement till den personliga flottan. Hon utstrålar fortfarande fascinationen från det förflutna.
Med bilder från Bilweb
….min barndom….en gul ds från tändsticksask.
Jag har aldrig glömt och det är därför jag köpte en obehandlad d social för vardag och resor (på vintern måste det gamla 900-talet tjäna).
gudomlig…….
Så om Tom vill testa en 73 i verkligheten.
Det låter lockande! Snälla testa, ja! Kanske till hösten, jag återkommer till det.
…OK….
fantastiskt ögonblick
Det är Asterix & Obelix för europeisk biltillverkning för mig. Bra skrivet, Tom!
DS Break är lika praktisk som en menhir och lika intelligent som hans lilla vän. Hammaren är att alla lösningar som beskrivs i artikeln implementerades med rent mekaniska medel och ser fortfarande futuristiska ut idag.
Den biaxiala kopplingen av ljuset med ett adaptivt chassi och styrningen är fortfarande ett litet tekniskt under och ett rent analogt mästerverk. Helt enkelt underbart och fortfarande obegripligt vad som hände som genom ett trollslag...
Du måste komma ihåg. Då var förare av tyska eller svenska bilar tvungna att öppna motorhuven och justera strålkastarna som de ville varje gång de lastade eller lossade bagage. Många var för lata eller visste inte hur de skulle göra. Eller så hade de inte ens möjlighet när de började resan eftersom det fortfarande var för ljust för att justera strålkastarna.
Detta resulterade i veritabla blinddueller på smala mörka landsvägar, vilket troligen också orsakade enstaka olyckor. Det var inte ovanligt att man bad mötande fordon att dämpa sina strålkastare genom att blinka med strålkastarna. Det var svårt att skilja på feljusterade strålkastare och helljus. Och många förare, som träffade andra på ett briljant sätt, var ovilliga att ta strålkastarblinken som en vänlig antydan, som konstruktiv kritik. De tände då sina helljus som svar, trots att de redan hade bländat bilen. Jag antar att det betyder hej din idiot, det var bara mitt halvljus som förblindade dig (eftersom jag inte återställer det bara för att min baklucka är full idag). Om du vill ha det så kan jag förblinda dig på ett helt annat sätt. Här har du mitt helljus...
Det var ibland riktigt brottsligt och extremt farligt. Lyckligtvis är det inte längre ett problem idag. Citroën hade redan löst detta några decennier tidigare och utan att det krävdes av en lagstiftare. Det var bara för xenon som föreskrifter utfärdades att strålkastarna måste reglera sig automatiskt och annars skulle utgöra en risk. Men det löstes sedan med sensorer och servomotorer, kablar och datorer. Än idag är det väldigt få bilar som har riktiga kurvljus. Istället tänder de ett dimljus, ibland till vänster, ibland till höger, vilket irriterar mig totalt. Är en strålkastare trasig, eller varför finns det tre lampor istället för fyra?
Om dimljus förbättrar belysningen utan att blända, varför inte bara ha båda tända hela tiden?
Vad DS gjorde då, rent analogt och mekaniskt, är fortfarande en dröm om framtiden. Och det byggdes inte bara för cirka 50 år sedan. Nej, konstruktionen är nästan 70 år gammal. Med all min förkärlek för svenska bilar, men en DS är helt enkelt grym och alltid en ikon - som sedan, paus eller cabriolet...
100% godkännande!
auktionshuset har fler bilder på nätet, DS har en riktigt fin patina. En fullständig restaurering skulle verkligen vara ett helgerån här. Förhoppningsvis kommer det inte att hända.
Jag tittade precis på priserna för bra DS:er... De har blivit riktigt dyra. Det finns också några läckra DS i Tyskland. Pausmodellerna är dock riktigt sällsynta.
DS är fortfarande en besökare idag, som från en annan galax. Den sticker ut positivt på gatan och är en designikon. Jag tycker att det är lysande att bloggredaktionen vågar titta på så speciella bilar.
Chapeau!