Elbilsmärket Polestar dras till Trollhättan
Välkommen till Saab stad! Elbilsmärket Polestar dras till Trollhättan. Det är inte alls förvånande eftersom kinesiska Geely Group, som Polestar tillhör, länge har använt de tidigare Saabs testanläggningar i Stallbacka. Nu håller gästspelet på att bli ett fast inslag. Med testverkstad och kontor.
Även efter att Saab slutade förblev Trollhättan en utvecklingsplats för fordonsindustrin. Ett antal tillverkare har kontor där, NEVS är och var en tjänsteleverantör för välkända företag. Inte bara Volvo och Koenigsegg eller Jaguar - Land Rover gästar Stallbacka. Hela Geely Group är också mycket aktiva – vilket inte är konstigt. För på Geely arbetar fler ingenjörer med Saabs historia än på NEVS.
Polestar har nu öppnat en permanent filial i Trollhättan. Det innovativa elbilsmärket är hyresgäst i Innovatumkomplexet på Göta Älv, inom hörhåll från Saabmuseet. Polestar har nu hyrt 700 kvadratmeter kontorsyta och en 500 kvadratmeter stor testverkstad. Där arbetar 20 anställda, varav de flesta bor i Trollhättan.
Polestar använder fältkontoret för utvecklings- och testaktiviteter. Stallbacka med vindtunnel och testanläggningar är inte långt, Saabs testbana på fabriken tillåter arbete utan att störas av främlingar. Goda nyheter för Trollhättan, eftersom läget kommer att förstärkas ytterligare. David Ekholm, som leder filialkontoret för Polestar, hänvisade till den höga fordonskompetensen på plats, som lever kvar efter Saab-tiden och gjorde valet enkelt.
Med bilder från Polestar
Jag är glad för Trollcitys skull att rummen fortfarande används på ett innovativt sätt.
När man tittar på plattformen gjord på detta sätt inser man hur mycket bra energi och hur många värdefulla råvaror som används. När ska samhället och politiken märka att allt som inte behöver produceras med stor möda är den verkliga miljöskyddet?
Bilar som är över 20 år och i toppskick bör också främjas! Uppenbarligen vill ingen det. Fortsätt producera och konsumera glatt. Tja, om du jämför denna meningslösa verksamhet i Ukraina och överväger mängden energi och material som slösas bort där, kan du faktiskt fortfarande producera tusentals nya bilar. Vi människor kommer nog aldrig att komma på det.
Tyvärr är det sanningen. Vi lägger mycket kraft på att ta fram något nytt som är lite mer effektivt. Men de tappar de verkliga kostnaderna och ansträngningen ur sikte.
Ett rejält omtänkande sker i allmänhet inte, ordet konsumtionsförsakelse är ett tabu. Istället oroar vi oss för tillväxt och våra gröna ministrar köper olja och gas från människor som för månader sedan var tabu för dem. Det är bara galet.
Vi människor & serien
plattform, Ukraina och kan vi fixa det? Det är en intressant kedja av föreningar...
För några veckor sedan skulle jag inte ha förstått ett ord av det och avfärdat din kommentar som osammanhängande dravel. Men för några veckor sedan var det länge sedan...
Det är sant. Allt hänger ihop. Kriget i Ukraina är otroligt effektivt långt utanför landets gränser, och avslöjar globala beroenden och hur otroligt bräcklig vår ekonomi är.
Du kommer snabbt till helheten – inklusive konsumtion och miljö. Det är helt galet vad som händer inom politiken (inklusive NGOs), lobbyn och media.
I varje kris finns också en möjlighet. Och alla tar tag i dem, driver sin favoritsugga genom byn. Fruktansvärd!
Och alla har lösningen - från A, som rustning eller kärnenergi, till Ö, som en paj i himlen. Allt från A till Ö. Fläsk, rapsolja, nötkött, kol, elbilar, tofu, vindhjul, värnplikt, ärtor, bönor och linser...
För närvarande kan du förklara allt möjligt och omöjligt som lösningen eller Djävulens grejer. Och alla gör det och gamla, ibland väldigt personliga konton öppnas igen. Till exempel när en CDU-ordförande tre gånger i ett föredrag betonar att han inte var med i förbundsdagen när värnplikten avbröts och alltid hade varit emot det.
Men nu tjatar jag och tjatar. Ja, din poäng (giltig och korrekt) var att det finns alternativ till detta. Jag känner likadant. För varje sugga vi kör genom byn finns det alternativ. Och vare sig det är ett visst avstående från konsumtionen. Förmodligen inte den sämsta lösningen för människor och miljö.
Det är också fascinerande hur hög levnadsstandard och samtidigt självförsörjande vi en gång var. I ett så litet land (befolkningsmässigt) som Sverige fanns förr (nästan) allt. Flygplan, bilar, radioapparater, spisar, kylskåp, vad som helst...
Men jag känner också till denna självständighet från Tyskland och min egen livslängd. Hos min farfar klappar jag kaniner, matar dem med köksavfall (t.ex. potatisskal) och åt dem sedan. Köttet var helt CO2-neutralt och 101 % oberoende av världsmarknaden och världshändelser. Och även från skatteverket eller ekonomidepartementet. Kanske var det därför modellen inte hade någon framtid?
Reparation och underhåll av teknik (t.ex. en bil) är också oönskade. Så mycket mer är möjligt, skattemässigt och ekonomiskt. Den nya bilen med några års mellanrum är riktmärket. Och enligt nuvarande uppfattning släpper ett kilo soja som måste till en tofufabrik runt om i världen mindre CO2 än ägget från en höna som livnär sig på några maskar i sin egen trädgård och går förbi tullen och skatteverket genererade mervärde .
Den som tror detta kommer att bli frälst....
Tack Volaab, mycket välformulerat och rakt på sak! Jag kan identifiera mig till 100 %, inklusive kaninerna.
Goda nyheter för Trollhätten
Jag är glad för denna trevliga stad om den förblir ekonomiskt aktiv inom fordonssektorn och förblir attraktiv som plats. Det som fortfarande saknas är en produktion...
De goda nyheterna är goda nyheter, men det är också en påminnelse om vad som saknas. Jag läser därför detta med blandade känslor – även om det såklart är goda nyheter...
Nåväl, kanske slussarna och kanalen någon gång och på något sätt kommer att användas lika intensivt som vindtunneln?
Det (troll-) skulle ha något.
Nåväl, kanske någon av misstag märker om Polestar 1 som Sonett eller aerox 😉