En övergiven Saab Military Sales i Tyskland

Saabs militära försäljningsbaser fanns en gång i varje större garnisonsstad. Amerikanerna älskade Saab och ville inte klara sig utan det utomlands heller. Ibland var militärförsäljningen en del av en vanlig Saab-återförsäljare, men det fanns även försäljningsanläggningar som bara var reserverade för militären. Tyskarna hade inga affärer där, och en av dessa militärbaser överlevde. Jag är på väg dit, men först måste jag till klostret! Att besöka en vän!

Würzburg i december 2021. En molnig, regnig dag. Strax innan jul är jag på väg för att hälsa på en kär vän. Vi har känt varandra, som vi fick reda på nyligen, i över 40 år. Vi har aldrig tappat varandra ur sikte, även om vi har ganska olika livsplaner. Han lever sitt liv i klostret och när jag är i närheten knackar jag på porten.

Min bil är lastad med vad som kan räknas som världsliga frestelser. Nästan de mest fantastiska godsakerna vi har Konditori, samma i flera versioner. För min väns konvent borde också få något. Bakvarorna - faktiskt äkta konstverk - med frestande sockerdekoration är visuellt och smakfullt högfarligt och nära det som lurar på svenska kaféer för besökaren.

I klostrets omedelbara närhet slutade Tyskland en gång och militärområdet i Nordamerikas USA började. En allvarlig sak, men historia. De amerikanska institutionerna blev lägenheter och lägenheter för studenter och högre inkomster.

Där tanks, Hummers och Dodge RAM förr stod parkerade finns det nu stadsjeepar av liknande storlek. En sorts levd kontinuitet. Läget är mycket efterfrågat eftersom utsikten över Würzburg helt enkelt är fantastisk.

Och här, bara några 100 meter från klosterporten, ska en Saab Military Sales ha överlevt i sitt ursprungliga skick.

Lova mig Google.

Utsläppt från klostret fortsätter min väg uppför berget. Vägen markerar den tidigare gränsen, med USA till vänster och Tyskland till höger. Och faktiskt håller Google sitt ord. Efter några minuter upptäcker jag Saab Scania-skylten.

Saab Military Sales utövar depression

Vid första anblicken verkar sajten vara en tidskapsel. På den andra visar det tydliga tecken på nedgång, och på den tredje är det klart deprimerande. Tja, man hoppas alltid på ett showroom där en US 900 SPG har väntat på GI:n som beställt den i 30 år. Men sedan, överraskande nog, var han tvungen att åka någonstans eftersom Uncle Sam ville återställa ordningen runt om i världen.

Och GI glömde sin Saab i bästa fall.

Alltså, gärna en 900 Turbo, svart på utsidan, röd lyxvelour på insidan, med svarta spegelfönster runt om, vilket hade fått vilken TÜV-inspektör som helst att rymma. Självklart med det obligatoriska myggnätet över strålkastarna och stenskottsskyddet på huven. Vänner till klassiska Saab i originalskick har nu senast hjärtklappning och hög puls. Förlåt! Men sådana var tiderna.

Verkligheten är en annan

Platsen är öde. Bilar som står parkerade på gården är inte från Saab, men trots giltigt godkännande har de odlat mossa. I det lilla utställningsrummet står en Benz, uppenbarligen en amerikansk modell. Allt verkar ensamt, ovårdat. Grannen, som kan vara av pakistanskt ursprung, är trevlig, men kan inte heller hjälpa. Det finns en lapp på dörren och ett telefonnummer, men ingen svarar. En snabb sökning på internet visar ett företag som är specialiserat på militär personal.

Den senaste aktiviteten i sociala medier är ett år gammal.

Så dörren till Saab Military Sales kommer att förbli stängd för mig idag.

En promenad över platsen vittnar om dåtidens absurditeter. Toldlagerskylten var ett krav, de svenska Saabarna importerades till Tyskland tullfritt och förvarades i återförsäljarens tullager tills de såldes till USA. Som låg tvärs över gatan.

Att parkera dem någon annanstans hade varit skatteflykt och inte något att pyssla med. För bara det markerade staketet representerade det tullfria området.

Jag tittar runt på sajten. I showroomet ser jag Saab-affischer, vimplar och ett certifikat bakom skrivbordet där säljaren en gång väntade på GI:erna på andra sidan gatan framför en karta över USA. iMac på skrivbordet är mer än ett decennium gammal, och det finns modellbilar i en monter som helt klart inte är Saab.

En skylt bekräftar att de nu är öppna. den ligger En annan gör reklam för ett amerikanskt bilförsäkringsbolag. Ytterligare en Saab-skylt i entrén, lite bilder. Fasaden faller sönder, Saab Scania-skyltarna trotsar modigt förfallet, Saab-bokstäverna är mindre stadiga. De skalar av, bleknar bort.

Och de bara försvinner

Det förfallande huset verkar vara uthyrt i delar även om jag inte vill föreställa mig lägenheternas skick. Jag försöker i alla fall. Jag är modig, tryck på klockknapparna, men jag kommer inte längre här heller. Förmodligen användes den högra delen av byggnaden en gång som Saab Military Sales, den mellersta fungerade som försäkringskassa och till vänster fanns ytterligare ett litet kontor. Kanske en kreditmäklare eller en annan bilförsäljare, med små färgglada flaggor spända över gården.

Head cinema tar mig tillbaka till tiden då världen verkade enkel. Här amerikanerna, där sovjeterna. FRG som frontlinje. Ingen tvekan om vilka (för mig) som var de goda.

Jag ska snabbt spela in en video av ensemblen. Kanske den sista tyska Saab Military Sales-basen är en artefakt. Ett vittnesbörd som överlevde tillbakadragandet av den amerikanska garnisonen och slutet på Saab. Du kan aldrig vara säker på att grävmaskinerna inte rullar ihop och allt försvinner snart.

Jag är tillbaka senast till våren. I klostret, några hundra meter bort. Och sedan definitivt ta en titt på Saabs arv. Och man vet aldrig, jag kanske kan ta en titt in i rummen. Vi får se.