En resa till Trollhättan. Hur var det för tio år sedan?

Vi var på färjan till Danmark strax före klockan 5, på färjan till Sverige strax före 8. Vi hade svensk jord klockan 8.20. Och sedan fortsatte resan. Alltid norrut till Trollhättan. Äventyret hade börjat kvällen innan i Frankfurt-området. Med stationen 9-5, en vän och hans son, började vi mot Skandinavien.

Välkommen till Saab!
Välkommen till Saab!

Sverige i några dagar, det är galen. Hur kunde detta hända? Jag har kört Saab för det som känns som en evighet. Exakt sedan 1992 och kanske till slutet av mina dagar. Om lagstiftaren tillåter mig och om ingen annan gal idé kommer till mig. Men jag hade aldrig varit i Trollhättan. Inte på grund av Saab i alla fall. Jag kände staden från att resa genom landet, att Saab byggde bilar där inte intresserade mig.

Jag körde Saab. Vänner smittade av Saab-idén tills de köpte en också. Jag läste Saab-litteratur vad jag än kunde få. Men till en festival i Sverige? Allvarligt? Aldrig i livet. Jag var ju inte så galen. Det förändrades först när krisen kom, och det var inte längre säkert att man någonsin skulle kunna köpa en Saab igen. Mottoet var minst en gång i livet för Sverige och fabriken. För vem kunde lova om räddningen skulle bestå?

Vi körde till Trollhättan, ganska naiv och ganska galen. Spänningen ökade med varje kilometer och den lilla staden med många andra Saab-förare fängslade oss. Saab från alla typer av länder, det dominerande varumärket i gatescenen. Det gör något åt ​​dig. Om du bara hör ljudet från turboladdaren under en dag eller två. Tillsammans med sjungandet av tvåtaktsmotorerna, som rasar genom Trollhättan dag och natt, helt galna och onormalt snabba.

Som om Erik Carlsson personligen var bakom rattet.

Vem körde inte en 2-takts Saab då. Men den bästa varumärkesambassadören var en du kunde begära. Han undertecknade tålmodigt autografer i timmar, pratade med främlingar och hade en liten berättelse redo för alla. Saab var hans familj, bandet med varumärket gav honom styrkan.

Ja, den stora Erik Carlsson. Han är oförglömlig. Innan vi träffade honom besökte vi den stabila backen. Saab-fabriken och tjocka, grå moln täckte himlen. Hot, men vi såg henne inte. I stället fastnade de vid staketet som skiljer fabrikslokalerna från omvärlden. Vi var glada över att se en ny bil efter den andra rulla ut ur hallarna. En dröm för dem som kunde och fortfarande ville drömma. Och vi ville ha det.

Vad 3 dagar Saab Festival gör för dig.

Dessa festivaler i Trollhättan är en helt annan värld. Då, 2010, förmodligen mycket mer än idag. Skillnaden med andra händelser kan kännas. Stämningen är avslappnad, den är internationell. Människor är bara olika, mer avslappnade, vänligare. Saab gör alla lika. Staden på Götalandskanalen är inte riktigt vacker. Det är varken ett svenskt Florens eller ett litet Paris. Men det är fansens heliga gral. Den som gjorde det här har kommit.

Naturligtvis var det så att vi tre som nykomlingar missade ganska mycket allt som programmet erbjöd. Ingen fabrikstur, ingen Saab-middag på kvällen. Men vi hade museet och den ursprungliga Saab. Festivalsidan, arbetet och dessa många människor runt omkring oss. Det räckte och gjorde mig lycklig. I överväldigande beslutade vi att skriva en liten Saab-blogg. Eftersom vi var så glada över våra bilar körde vi båda 3-9. Skriv bara om Saaberna så att andra får en smak av det. Om någon läser det är det bra.

Du kan se vad som har blivit av det.

4 tankar om “En resa till Trollhättan. Hur var det för tio år sedan?"

  • Riktigt bra skrivet, 2010, trots den andra Saab i familjen, visste jag ingenting om Saab-möten, än mindre Saab-festivalen i Trollhättan, utan blogg skulle intresset för Saab säkert inte ha varit så bra och jag skulle förmodligen inte ha gjort det med många intressanta människor ansluten. Som Volvoaabdriver skrev, Long live Saabblog

  • Återigen en sammanhängande rapport om Saab och den mycket speciella andan bakom det!

    Tack Tom!

    Ja, det är faktiskt galen. Från min bostad kör du cirka 1700 km till Trollhättan och hänger sedan tråkigt på staketet där en antydning av lukten av nya bilar smälter över. Men tyvärr tittar du på de många tomma utrymmen, på byggnaderna som är dedikerade till förfallet och tänker vad om?
    Så du kör tillbaka in i staden, korsar Erik Carlsson Rondell, fortsätter till museet och tycker om att titta på alla önskemål. Jag har gjort det här tre gånger nu. Inte ens för mycket! Och 2021, om Corona tillåter det, kommer jag att vara där igen.

    20
  • Jag önskar det också. Men bra att Tom var där. Trevligt att den här bloggen föddes där.

    Vem vet hur saker och ting skulle se ut idag om Saabs i Tyskland och på andra håll, om vi läsare inte kunde se till här och genom bloggteamet och även varandra (läsarbidrag, körsträcka, kommentarer), vad vi gör varför och hur vi gör det bäst.

    Den här bloggen är bevarande. Länga leva Saab, länge leve Paul.

    14
    3
  • Bra! En mycket atmosfärisk rapport. Jag önskar jag var där!

    11

Kommentarer är stängda.